HENRI DE TOULUSE-LAUTREC

Inledning

   D† man l„ser om Touluse-Lautrec grips man av ett s„llsam levnads historia.
Denne vanskapta man som levde ett h†rt liv i Paris n”jesv„rld, som egentligen
h„rstammade fr†n Frankrikes anrikaste sl„kter. De han blev k„nd f”r var
knappast n†gra m†lningar som „r en fr”jd f”r ”gat, utan realistiska skildringar
fr†n kabar‚erna, teatrar och nattklubbar. Man f†r inte heller f”rgl”mma hans
affischer, varav den kanske mest k„nda pryder detta h„ftets framsida. Trots att
han bara levde i knappt 40 †r han han uppleva och genomg† lika mycket som en
normal aktiv p† 100 †r.

Barndomen

   Som sagt „r Touluse-Lautrec sl„kten mycket anrik och har sina r”tter p† Karl
den Stores tid. Just detta var grunden till att hans familjef”rh†llanden inte
blev de b„sta. Ja, hans f”r„ldrar gifte sig inte av k„rlek, utan snarare f”r
att inte "sp„ ut det adliga blodet", de b†da var n„mligen kusiner. Detta
medf”rde dels att han v„xte upp n„stan enbart med sin mor, och att han fick en
„rftlig bensjukdom, troligen p.g.a. inaveln. Henris far var en mycket
excentrisk man, och en av hans stora passioner var jakten, faktum „r att han
var en av de sista som jagade med falkar i Frankrike. Henri f”ddes 1864, och
var det enda barnet (han fick dock en lillebror 4 †r senare som dog vid l†g
†lder). Redan som liten visade han ett stort intresse f”r teckningar. Hans
tidiga teckningar var knappast n†gra m„sterverk, men „nd† verket av ett beg†vat
barn. D† Henri var 14 - 15 †r intr„ffade tv† incidenter som skulle f”r„ndra
hans liv. Den f”rsta var d† han halkade p† ett sten golv och br”t det ena
l†rbenet, och den andra, d† han f”ll ner i ett dike och br”t det andra benet.
Dessa tv† benbrott medf”rde att hans ben slutade v„xa, och att han f”ljaktligen
skulle bli en dv„rg. Detta innebar „ven att han inte kunde delta i n†gra som
helst fysiska aktiviteter under en tid. D† jakt och ridning ofta f”rtogs inom
sl„kten blev Henri utanf”r, och dessutom f”rlorade hans far n„stan allt
intresse f”r honom. Detta fick en viktig f”ljd, hans tecknande tog fart. Mellan
†ren 78 - 81 ”vers†llades hans skolb”cker av teckningar, f”retr„desvis av
h„star, 1880 gjorde han totalt 900 teckningar. Han b”rjade „ven vid denna tid
m†la, fr„mst d† h„star. Som arton†ring m†lade han „ven ett par landskaps motiv,
n†got som han dock inte skulle g”ra senare i livet. Henri tog en studentexamen
i spr†k, litteratur och historia som sjutton†ring. Han tog visserligen inte den
utan problem, d† hans ambition tyv„rr understeg hans beg†vning. Efter detta
ville Henri inte studera mer - han ville bli m†lare.

Studenttiden

   1882 l„mnade han hemmet f”r att studera m†leri i Paris. Henri var vid denna
tid f„rdigv„xt - 152 cm l†ng. Hans ben var oproportionellt f”r sm†, och han var
tvungen att st”dja sig p† en k„pp. Han s†g i det hela mycket l”jlig ut. Den
f”rsta l„rare han fick i Paris var Princeteau, d„r vistades han bara en mycket
kort tid d† han ans†gs sig beh”va en b„ttre skolning. Han kom d† till den
mycket akademiska l„raren L‚on Bonnat. Denne h”ll h†rd disciplin p† sina elever
och under 81 - 82 f”rb„ttrades Henris teknik betydligt. Bonnat l„r ha uttalat
f”ljande ord till Henri: "Ditt m†leri „r inte d†ligt, lite sn„llt men inte
d†ligt. D„remot „r dina teckningar rent ut sagt gr„sliga." I slutet av 82
st„ngde Bonnat sin atelj‚, och Henri fick s”ka sig en ny l„rom„stare. Denna
g†ng blev det en n†got liberalare l„rare, Fernand Common. Men Henri trivdes ej
med den lite mjukare l„raren, han ville hellre ha h†rd disciplin. Han stannade
„nd† kvar hos Common i tv† †r och hans teknik utvecklade ytterligare, inte
minst p.g.a. hans intensiva sj„lvstudier. En konstn„r tar form
D† Henri var 20 †r gammal ville han skaffa sig en egen atelj‚, till en b”rjan
motsatte sig f”r„ldrarna sig detta, men det dr”jde inte l„nge f”rr„n de gav sig
och han fick en atelj‚ i Montmartre, i samma hus som Degas hade sin atelj‚. Det
var ocks† under denna tid som han b”rjade brytas sig fri fr†n modern, som han
tidigare varit mycket bunden till. Trots detta tr„ffades det ofta och †t lunch
tillsammans, n†got som skulle fortg† under hela hans liv. Under †ren av de rent
akademiska studierna blev hans m†lningar dystrare och stelare „n hans livliga
barndoms teckningar. D† han †terigen stod p† egna ben utvecklades han genast en
livligare stil i impressionistiskt anda. Inte minst p.g.a. av hans m”te med
Degas som blev hans stora f”rebild och skulle s† f”rbli under resten av livet.
Henri tr„ffade „ven p† Van Gogh och de tycks ha blivit t„mligen goda v„nner.
1887 portr„tterade Henri av Van Gogh i en m†lning full av livliga gula och
orange f„rger. Henri s”kte sig nu till Paris n”jesv„rld, d„r han som en
krympling v„ckte mindre uppm„rksamhet. S„rskilt danslokalerna intresserade
honom, d† r”relserna var viktiga. Hela hans unga liv hade han m†lat livfulla
galopperande h„star, det var inte s† konstigt att han nu s”kte sig till
n”jesv„rldens livliga r”relser. 1884 tr„ffade han Aristide Bruant p†
nattklubben "Le Mirliton". Bruant var en visf”rfattare och s†ngare, som dock
fick sin publicitet efter att han b”rjat att f”rol„mpa g„sterna och sin ”vriga
omgivning d† han stod p† scen. Henri och Bruant trivdes bra ihop och Henri fick
h„nga upp sina tavlor p† kabar‚n, samt fick en del bilder publicerade i ett
litet tryck som gavs ut p† nattklubben.

Hans konstn„rliga egenheter

   Fr†n och med det att han slutade med den impressionistiska stilen 1888 tom
hans d”d utvecklades inte hans teknik s„rskilt mycket, det som ist„llet
„ndrades var hans val av motiv. ™verhuvud taget var Henri inte n†gon s† v„rst
duktig konstn„r, rent tekniskt, utan hans storhet l†g i hans val av motiv, och
hur han †tergav motiven med realism och satir p† en g†ng. Hans teknik att m†la
var lite speciell, d† han fr„mst m†lade med f„rger som var utsp„dda med bensin.
Dessa lade han i tunna lager p† ett underlag av gr† kartong, detta f”r att
kunna variera f„rgerna s† mycket s† m”jligt. Denna gr† kartong t„cktes s„lla
helt med f„rg utan ofta l„t han den vara kvar som en neutral bakgrund. Han
m†lade inte g„rna ”ver redan m†lat, utan ist„llet tog han bort f„rg med bensin.
(Han torde blivit t„mligen skadad av l”sningsmedel) Ist„llet f”r starka
konturer l„t han stora omr†den av starka f„rger tj„nstg”ra som konturer. En
annan egenhet var att han tog v„ldigt god tid p† sig, antingen utf”rde han en
hel rad f”rstudier som han sedan sammanst„llde till ett st”rre verk, eller d†
han anv„nde modell, m†lade han endast lite i taget. Det uppges att en modell
fick sitta f”r honom 72 g†nger innan tavlan var f„rdig. Henri anv„nde sig inte
heller av yrkesmodeller, utan oftast var det v„nner som han skaffade sig som
st„llde upp. Det han egentligen var b„st p† var dock sina teckningar, dessa var
fulla av liv, samt att han p† ett skickligt s„tt f†ngade speciella situationer.
Vissa teckningar fick sedan tj„nstg”ra som f”rstudier till m†lningar. Inom
litografin gjorde han ocks† m†nga betydande f”r„ndringar. Man kan dock inte
studera hans m†lningar och litografier som tv† skilda delar. Ofta anv„nde han
samma motiv som litografier som m†lningar. Skillnaden blev oftast att
litografierna blev mer stilistiska, och hade st”rre och renare f„rgytor.

Som kabar‚ bes”kare

   P† 1890 talet ”ppnades en ny kabar‚ i Paris, Moulin Rouge, och detta kom att
bli Henris tillh†ll f”r en l†ng tid fram”ver. Han fick tom en speciell plats
reserverad †t sig inne p† kabar‚n. P† Moulin Rouge fick han syn p† dans”sen La
Goulue, den stora stj„rnan p† st„llet. Hon var dock m†ttligt intresserad av
denne lille konstn„r, och st„llde inte upp som modell f”r honom, utan han fick
n”ja sig med att g”ra snabba skisser av henne d† hon virvlade runt p†
dansgolvet. Detta hindrade dock inte honom fr†n att l†ta henne flitigt
f”rekomma p† sina verk. Bl.a. p† "Dans p† Moulin Rouge" som han m†lade 1890.
Henri satt mycket ofta n„tterna igenom p† Moulin Rouge d„r han skissade allt
han fick syn p† samtidigt som han h„vde i sig stora m„ngder sprit. Ja, denna
lille man tycktes kunna h„lla i sig hur mycket som helst utan att bli mer
p†verkad „n att hans sk„mt kom lite oftare och blev „n mer cyniska. Genom dessa
otaliga n„tter tr„ffade han m„ngder av olika personer, som han ofta gjorde en
snabb skiss av. En m†lning, som „ven finns som litografi, „r Engelsmannen p†
Moulin Rouge. H„r visar Henri sin skicklighet som iakttagare och hans f”rm†ga
att †terge denna iakttagelse. Det beh”vs inte mycket fantasi f”r att t„nka sig
vad denna engelsman har p† nattklubben att skaffa. D† han var i detta s„llskap
tr„ffade han „ven p† m†nga sk†despelare som han portr„tterade av i rent
kommersiellt syfte. Annars var det viktigaste f”r honom n„r han skulle
portr„ttera en person att vederb”rande var sp„nnande och intressant. Han
portr„tt blev som mest lyckade d† han v„l k„nde modellen. F”rutom La Goulue,
f„ste han sig „ven vid tv† andra artister, Jane Avril och Yvette Guilbert. F”r
att b”rja med Yvette var hon en inte speciellt vacker, mycket smal kvinna som
framtr„dde genom att anspr†ksl”st framf”ra oanst„ndiga s†nger. Av n†gon
anledning blev Henri mycket fascinerad av henne och utgav tv† album med
litografier av henne, det f”rsta 1894. Guilbert uppskattade dock inte detta
speciellt (det kan man f”rst† d† man ser bilderna). Hon l„r ha uttryckt
f”ljande ord efter att ha sett litografierna: "Men f”r Guds skull g”r mig inte
s† fruktansv„rt ful!" Efter detta citat kan man n„mna ett av Henris citat d†
n†gon fr†gade varf”r han gjorde alla kvinnor s† ful, han sade d†: "D„rf”r att
de „r det". Jane Avril var en dans”s, som liksom alla andra p† Moulin Rouge
blev ”verskuggade av den stora stj„rnan - La Goulue. Men Jane Avril skaffade
sig „nd† n†gra egna beundrare, d„ribland Henri. Dessa blev v„ldigt goda v„nner,
och f”rutom d† Henri l†ter henne f”rekomma p† affischer och p† stora m†lningar
i en folkmassa, s† portr„tterade han av henne privat ett flertal g†nger. Henri
m†lade m†nga bilder inne ifr†n Moulin Rouge och „ven andra danslokaler. Han
skildrar h„r livet mycket realistiskt, „ven om han gl”mmer (eller bortser fr†n)
den typiska dimma av r”k som st„ndigt l†g ”ver lokalerna. Ibland „r hans
m†lningar stora och skildrar ett folkhav, men „nd† oftast med n†gon
centralfigur. Vissa av hans verk visar bara ett f†tal personer, men d†
utpr„glar han g„rna deras utseende och kl„dsel, vilket ger bilderna extra liv.

Affischkonstn„ren

   D† Henri blivit en k„nd person i Paris n”jesv„rld fick han „ven
f”rfr†gningar p† att m†la affischer. Paris tidigare m„stare p† affischer hade
dragit sig tillbaka, d† han trodde att branschen var d”d efter fotografins
framt†g. Han hade fel. Henri gjorde sin f”rsta affisch litografi †r 1891. Det
var en affisch som visar La Goulue p† Moulin Rouge. Stilen i denna, liksom i de
n„st kommande, var n†got helt annorlunda „n vad Paris tidigare sk†dat. Ist„llet
f”r att t„tt virr varr av figurer var Henris affisch full av stora f„rg
omr†den, och skarpa konturer. Han var dessutom m„rkbart inspirerad av de
japanska tr„snitt, d† affischen var perspektivl”s, n†got som passade konstarten
v„l. Efter denna succ‚ f”ljde ett antal fler affischer, med samma grunddrag men
med st„ndigt nya l”sningar ifr†ga om f„rger och komposition. En av de mest
k„nda „r den som pryder detta h„ftets framsida, "Jane Avril" som han gjorde
1893. Han gjorde „ven en affisch †t Bruant 92, som med stora f„rgytor visar
vilken v„ldig karl Bruant var. Sammanlagt gjorde han 30 affischer, varav ett
dussin kan r„knas som verkligt lyckade.

De bisarra motiven

   Efter att ha tillbringat ett antal „r bland kabar‚erna s”kte han efter nya
motiv. Han fann dessa nya motiv bland de prostituerade. Till en b”rjan bes”kte
han bara bordellerna sporadiskt och arbetade intensivt d† han var d„r. F”rst
var han fr„mst p† bordellen Rue d'Amboise, d„r han hade f†tt i uppdrag att
dekorera v„ggarna i samband med en nyinredning. V„ggm†lningarna blev av ganska
naturliga sk„l erotiska, men „ndock var han inte konstlad och vulg„r n„r han
m†lade dessa motiv, n†got som uppm„rksammats speciellt i hans m†leri. Men efter
det tillbringade han den mesta tiden bordellen Rue de Moulins, d„r han
praktiskt taget bodde. Han †t, spelade kort, och pratade med de prostituerade,
han utnyttjade „ven deras tj„nster. Detta f”r att kunna skildra deras liv s†
realistiskt som m”jligt, samt f† tag p† n†gon k„rlek i livet (han var ju inte
den mest attraktive mannen i Paris). En av de mest k„nda bordellmotiven „r
"Salongen p† Rue des Moulins" som han m†lade 1894. M†lningen visar d† de
prostituerade sitter och v„ntar p† kunder, han har f†ngat ”gonblicket mycket
v„l, och var och en har ett s„rpr„glat ansiktsuttryck. Vid denna tid, d† han
s”kte nya motiv, fann han „ven n”je i att avbilda lesbiska kvinnor. Han fann
dels dessa kvinnorna fr„mst bland de prostituerade, paradoxalt nog. Han
lyckades tom bli s† f”rtrogen med vissa av dessa kvinnor att han till„ts
tilltr„de till lesbiska fester d„r m„n annars var f”rbjudna. Han avbildar
kvinnorna i en m„ngd olika situationer, dansande, kyssande, liggande i s„ngar
mm. Men aldrig blir hans verk f”raktfulla och vulg„ra utan genomsyras av en
uppriktig realism. Som k„nda verk kan n„mnas Kyssen 1892, och S„ngen 1893. En
annan lesbisk kvinna som han skildrade vid ett flertal tillf„llen var den
kvinnliga clownen Cha-U-Kao p† Moulin Rouge. Han f„ste sig vid henne d† hon,
trots sin annars s† manligt dominerade perfektion hyste k„nslor f”r kvinnor.
Han avbildade dock inte henne i n†gra intimare situationer, utan endast d† hon
upptr„dde.

¸ter till r”relserna

   Som tidigare n„mnts var Henri mycket intresserad av r”relser i alla dess
former, och d† han „n en g†ng var p† jakt efter nya motiv fann han dessa inom
sporten. I mitten av 90-talet b”rjade han allt mer upps”ka velodromer och
h„stkappl”pningar. Han f”rs”kte d„r f†nga farten, och de snabba r”relserna i
sina snabba skisser. Han gjorde dock f† st”rre verk av dessa motiv, utan de
finns fr„mst bevarade som skisser. Under denna tid f”retog han sig „ven en resa
till London, en av sina f† resor utanf”r Paris, med undantag d† han vilade upp
sig p† sl„ktens gods. I London tr„ffade han p† den k„nda f”rfattaren Oskar
Wilde, som vid den tid hade en f„ngelsedom n„ra f”rest†ende (f”r
homosexualitet). Henri till„ts dock inte portr„ttera av honom, utan han fick
n”ja sig med en bild ur minnet. Detta tilltros har han lyckats g”ra ett
skickligt karikerande m†lning av honom. F”r ”vrigt fann han Londons n”jesv„rld
fruktansv„rt tr†kande, ja han vantrivdes s† att han tom f”rlorade lusten att
dricka, att ej f”rgl”mma var att han vid denna tid var en inbiten alkoholist.

¸ter nya motiv

   Henri hyste som k„nt stor beundran f”r Deags, kanske inte s† mycket i
teknik, men v„l i valet av motiv. D† Degas b”rjade m†la n†got s† okonstlat som
kvinnor som gjorde morgon toalett, f”ljde Henri strax efter. Henri m†lade ett
flertal bilder av kvinnor som tv„ttar sig, kammar sig, kl„r p† sig mm. De flest
av dessa m†lningar kom till i slutet av 90-talet, d† han tydligen †ter f†tt
brist p† motiv. 1895 fick Henri bes”k av den forna Moulin Rouge stj„rnan La
Goulue, som vi den tiden blivit t„mligen korpulent och f”rs”rjde sig som
magdans”s i Paris f”rorter. Hon var med andra ord t„mligen dekadent. Hon bad
Henri m†la n†gra bilder till henne marknadsst†nd, d„r hon framtr„dde. Henri
†tl”d hennes f”rfr†gan och m†lade tv† stora m†lningar som visade La Goulue p†
sin glans dagar. Detta var i stort sett det enda f”rsk”nande verk som han
n†gonsin gjorde. Dessa m†lningar blev seder mera uppstyckade i sm†bitar, som
s†ldes var f”r sig. Genom en rekonstruktion har m†lningarna lyckats †terst„llas
till det ursprungliga utseendet.

Personen bakom konstn„ren

   Nu n„r vi l„rt k„nna Henri till det yttre, s† „r det dags att sk„rsk†da hans
insida. Henri var n„stan alltid omgiven av v„nner och bekanta, men ingen kom
n†gonsin honom riktigt n„ra. Den som egentligen stod honom n„rmast var hans
mor. Han m†lade ett flertal portr„tt av sin henne, och dessa utstr†lar en
respekt, ist„llet f”r ironi som i hans andra m†lningar. F”r att undvika att
sl„ppa n†gon in p† livet spelade han ofta pajas, kl„dde ut sig mm, samt kunde
han snabbt avv„rja en fr†ga med en spetsig kommentar. Hans liv var dessutom
mist sagt aktivt. Det h„nde ofta att han satte sig i en stol p† Moulin Rouge
och tog en liten tupplur, men sedan hade han h„mtat energi f”r hela natten och
morgonen d„rtill. Som bekant var han en v†ldsam drinkare, han experimenterade
flitigt med nya drinkar, d„r det knappast fanns n†gon ingrediens som var
svagare „n starksprit. Inne i sin atelj‚ hade han ett bord med f„rger och
penslar, samt ett med flaskor av alla de slag. Att han hade r†d till detta
enorma drickande berodde till stor del p† att sl„kten f”rs†g honom med ett
underh†ll, dessutom s†lde han en del tavlor. Vanligast var dock att gav bort
m†lningarna till modellen. Han hade ocks† en speciell dragning till det abnorma
och bisarra. Hans m†lningar av prostituerade, samt lesbiska kvinnor undan h”ll
han sin sl„kt, d† dessa knappast skulle uppskatta denna lite perversa dragning
i hans m†leri. Han var dock mycket medveten om sin egen abnormitet och undvek
inte att g”ra karikerande sj„lvportr„tt. ˇven om han h„rigenom hyste en stor
sj„lvironi, led han nog mycket av sitt handikapp. Han intresse f”r just
r”relser och fysisk styrka „r nog ett s„tt att bearbeta just detta.

V„gen utf”r

   Under slutet av 90-talet gjorde hans alkoholism sig p†mind. Han drabbades
ibland av sinnesf”rvirring, och hans produktivitet sj”nk. Slutligen drabbades
han av ett mentalt sammanbrott †r 1899. Han blev d† inlagd p† ett vilohem
(sinnessjukhus). Han vistades d„r i tre m†nader, men detta till trots slutade
han inte att teckna. Han gjorde t.ex. ett flertal portr„tt av patienter och
v†rdare, samt m†lade bl.a. cirkusmotiv ur minnet. Hans andra passion - spriten
kunde han heller inte undvara, han tillverkade d„rf”r en ih†lig k„pp som han
smugglade in sprit med. Slutligen blev han utskriven, han sade d† "Jag k”pte
mig fri med mina teckningar."

Som d”ende

   Efter detta reste Henri till Le Havre. Han tr„ffar d„r en barflicka som han
blir fascinerad av, och som han ville m†la av. Han telegraferar d† efter
f„rger, och gjorde ett par skisser samt ett portr„tt av henne - Miss Dolly.
Efter ytterligare n†gra resor lite kors och tv„rs †terkom han till Paris 1901,
d† mycket utmattad. Han r”jde d† upp lite i sin atelj‚, samt signerar
respektive f”rst”r n†gra m†lningar. Han reser d„refter till ett familjegods,
d„r han d”r senare p† †ret. Hans sista ord l„r ha varit "Mamma...du ensam...och
ingen annan", det l„r ha avsett hans enda k„rlek i livet.

Fredrik Hedenus 93-05